Att handla vintage är ju utmärkt ur de flesta perspektiv. Det är snällt för miljön, plånboken och den personliga stilen. När jag började jobba med vintage var det en subkultur fullt av pinuppiga tjejer som lyssna på hardcore och snubbar med band t-shirts. Men nuförtiden har de allra flesta några vintagegodbitar i garderoben och i min vintagebröllopsklänningsuthyrning ser jag hur tidigare tabuer suddas ut. Idag vill vi ha äkthet, kvalitet och hållbarhet. De tre viktigaste orden 2019. Vintage har allt det. Därför tänkte jag dela med mig av några små punkter som jag har i huvudet när jag handlar vintage. Se det som en hemlig personal shopper på er axel sen när ni shoppar och lägg dessa ord på minnes om ni vill ha hjälp! Ur mitt perspektiv alltså, alla gör olika. Kläder: → storlek Att lära sig sin egen storlek är A och O när det kommer till vintageshopping. I moderna affärer står ju storleken på plagget och det är lätt att komma ihåg vilken siffra man är. Men kroppen är mycket mer komplex än så. I moderna affärer är jag tex en 40 i överkroppen och en 42-44 i underkroppen. Jag har lång rygg och inte särskilt långa ben. Jag behöver mycket tyg vid bysten och stora bystveck, men vill gärna att det smiter åt i midjan. Detta är önskningar som moderna kläder inte riktigt jobbar efter. Det är helt enkelt för dyrt att producera. Så de flesta nya kläder är i samma modeller, sällan vida kjolar och ofta rätt raka siluetter. Det är helt enkelt lättast att sy så. Dessutom är de ofta i stretch, så många passar i kläderna och man kan shoppa innan man provar. Men när det kommer till vintage är det en helt annan historia. Det kräver övning och att man faktiskt vågar att titta på sin kropp och analyserar den. Hur ser jag ut egentligen? Vad trivs jag med? Sen gäller det att prova prova prova mycket och få erfarenhet. Tills dess kan man gå på devisen att dragkedja i ryggen är större än man tror och dragkedja i sidan är mindre än man tror. Vill man se längre ut kan man skippa saker med krage och våga ha lite mer urringat och även kortare modeller på kläder och är man lång funkar rakare och långa siluetter väldigt bra. I en vintagebutik passar kanske var tionde plagg, så var tålmodig! → material Jag älskar gammal hård bomull. Jag älskar stadiga material generellt. Jag trivs inte i sladdriga kläder utan vill ha styrsel och redighet i plagget, så det tittar jag efter. Hittar jag en ljuvlig vintageklänning i helt rätt modell men fel material skippar jag den. Jag vet att jag inte kommer välja den i garderoben sen. När det gäller cardigans och stickat letar jag alltid efter cashmere och merinoull. Finns mängder på loppisarna! Benettons gröna etikett sticker ut och då vet man att det är bra kvalitet. Material är en bra indikator på skicket också. En bomullsklänning kommer vara lättare att laga än en i syntet. → passform När jag är ute i vintagebutikerna scannar jag klädställningarna rätt snabbt. Jag vet vad jag är ute efter, ser redan passformen även om bara en bit sticker ut. I klänningar vill jag ha en klockad form med mycket tyg i kjolen. Annars får inte höfterna plats helt enkelt. I blusar går jag direkt på vitt. Kollar bystveck och ärm. Får tuttarna plats? Får ärmen plats? Kjolar ska vara cirkelkjolar minst. Alltså minst så mkt tyg att det bildar en cirkel på marken. Inga raka modeller för mig. Om det inte är kortare 60-talsmodeller som i bilden ovan. Och då vill jag ha ärm för att kompensera kortheten. Jackor måste sluta i midjan eller vara långa kappor. Jag fingrar ofta på fina kavajliknande jackor men på mig går det helt enkelt inte. Jag känner mig avklippt och hundra år äldre. För mig är inte detta ett sätt att begränsa sig, snarare eliminerar jag att köpa kläder som jag helt enkelt inte skulle välja att bära sen. Att kläderna bärs är ju hela poängen, och vad ska jag då med en fin klänning på någon annan i min garderob till? → ärm Ärmen är superviktig! Har en klänning ärm är det många saker som ska vara rätt. Ärmen ska passa längs med hela armen, det ska finnas utrymme i axelpartiet och den ska helst vara puffig med resår. Då slipper jag ha en blus under. → under ärmen Här måste man ju också kolla. För här går det sönder först! Gamla kläder har en tendens att torka i trådarna och sen när de hamnar i en varm armhåla lukras liksom trådarna upp och allt går sönder. Plus att svett och deo lämnar fula fläckar. Så här kollar jag noga. En sprucken söm är dock ett utmärkt läge att pruta på! För det kan man ju laga hemma sen. → mönster Mönstrat är kanske det första som andra tittar på, men det ser jag först när alla saker ovan är avcheckade. Jag är kanske lite färgblind i vintagebutikerna. Men jag letar så mycket efter den perfekta klänningen, kjolen och passformen att mönster och färg inte är lika viktigt. Material är viktigare tex. Men om jag får välja får kläderna gärna ha härliga mönster! Handmålat mönster är säkerligen 50-tal eller tidigt 60-tal. Jag älskar smårutigt, randigt, blommigt och prickigt. Även motiv. → färg Färger jag dras mot är två olika läger. Rostiga varma toner som mörkrött, rost och gula brända toner. Plus kalla blå. Det är nämligen finast till vitt och läppstift. En roströd pinaforeklänning är allra vackrast med vit blus under och svarta skor till. En ljusblå klänning passar utmärkt till röda läppar. → dragkedja Om dragkedjan är original och hel blir jag överlycklig! Det finns inget jag hatar så mycket som dolda dragkedjor. Eller okej, det är en lögn, men ni fattar. Dolda dragkedjor funkar bara om man är nätt och inte vill ha tajt i midjan. Jag behöver rejäla doningar i metall som klarar av mitt slitande. Plus att jag älskar när detaljerna fått kosta lite. Vackra knappar, små brodyrer och rosetter. → användningsmöjligheter Vardagskläder är det jag mest är ute efter. Plagg att bära varje dag, att jobba i. Bomullsklänningar från 50-talet har ofta fickor och funkar utmärkt till vardags. Festliga klänningar finns det gott om i gott skick, men inte tillräckligt många festliga tillfällen. Jag bär ju inte gärna en festlig klänning på vanlig helg heller, utan tar hellre en vardagsklänning, sminkar mig lite extra, sätter ett diadem i håret och sätter på mig skor med klack. Då känner jag mig mer som jag. Ytterkläder är det allra bästa att köpa vintage tycker jag. ALla fina kappor jag fyndat över åren, mmm. De har man ju över alla kläder varje dag så en fin kappa är kanske det bästa fyndet. → trendfaktor - Trendfaktorn på vintagekläder är det sista jag tittar på. Jag kan nämligen inte klä mig efter trend. Jag är usel på det. Jag trivs helt enkelt för bra i mina modeller som jag lärt mig sen gymnasiet. Men i accessoarer, där kan man leka med trend! Accessoarer: → material Skinnväskor! Och lyxiga solglasögon i tung plast och baskrar i ull. Det är det bästa att leta efter i vintagebutikerna. Det håller nämligen över alla trender och säsonger. Vackra åldrade skinnskärp, fint gjorda stråväskor, gamla hattar, strassmycken, sidenscarves. Här får man helt enkelt lära sig se skillnad på en sidenscarf och en i polyester. Oftast är kanterna handrullade och handsydda, det är ett bra tecken. → skick Accessoarer har en tendens att gå sönder. Titta noga på repigheten i solglasögonen, handtagen på väskorna, hur bra limmade är clipsen på örhängena? Såna saker. → användning Accessoarer är det bästa området att vara kreativ inom. Här kan man leka med stilar och användningsområden. En scarf går att ha på väskan och i håret. Fundera på vilken typ av accessoarer du använder och byt ut dem mot loppisfyndade. Dessutom använder vi ju mängder av accessoarer hela tiden, som tex vantar. → vidaresäljsmöjligheter - Det bästa sättet att tjäna pengar på vintage är på accessoarer. Här hittar man samlarföremål och grejer som passar många. Kläder har inte så högt värde, men en väska eller något annat gammalt välgjort kan många vilja ha och då kan det vara värt att sälja vidare. Puss! ?
